I och med industrialiseringen under 1800-talet blev det en ökad inflyttning till städerna. I Stockholm rådde det en stor brist på bostäder under slutet av 1800-talet.
De styrande i staden kände att de var tvungna att göra något åt bostadsbristen. I början av 1900-talet började man köpa in mark och planera för att bygga bostäder. Byggandet skulle ske både i kommunal och privat regi. Åkeshov och Norra Ängby var det andra småstugeområdet som byggdes. Det första området var Enskede.
Redan innan sekelskiftet 1900 började tanken om trädgårdsstäder (läs mer om det i avsnittet om trädgårdsstadens grundidéer) ta form i stadsfullmäktige. Albert Lindhagen ville inte att stadens utbyggnad skulle ske med tomtspekulation. 1906 tog riksdagen initiativ till tomträtten, ett nytt sätt för staden att behålla ägandet av marken men ändå låta nybyggare att bygga egna hus utan att äga marken själv.
Den 19 december 1906 tillsattes en egnahemskommité som skulle lägga upp riktlinjer för den tänkta egnahemsrörelsen i Stockholm. Stadsfullmäktige i Stockholm bildade i maj 1907 en lantegendomskommite´ som hade som första uppgift att komma med exploateringsförslag för den inköpta marken i Brännkyrka och Bromma. De som ingick i kommittén var bland andra borgmästare Carl Lindhagen, spårvägschefen Hjortzberg, grosshandlare Lamm, försäkringstjänstemannen Tengdahl och stadsingenjören Ygberg.
De tog sig an uppgiften med stor ensituast enligt Lindhagen själv. Det var inte bara exploatering av småhus som var gruppens uppgift utan även radhus, hyreshus, koloniträdgårdar och spårvägsanläggning ingick. Det största problemet då, var att få till stånd en riktig bro över Tranebergssund. Till en början fanns bara en pontonbro men så småningom byggdes den nuvarande Tranebergsbron. 1934 invigdes bron och var då världens längsta i sitt slag.
De riktlinjer som tomträttskommitén och landegendomskommitén kom överens om var att det skulle vara fortlöpande upplåtelsetider på 60 år och med rätt till ny upplåtelse. De ville också ha en garanti mot att en alltför hög höjning av tomträttsavgälden vid den nya perioden och att staden skulle lösa in huset om tomträtten mot förmodan skulle återtas. Tomträttsinnehavarna skulle också ha rätt till amorteringslån i tomträttskassan. De första tomrättsupplåtelserna skedde i Enskede den 18 maj 1908. De första kontraktet som skrevs i Norra Ängby var för tomten Kammen nr 5 och det skedde den 7 april 1931. De första husen som restes var i kvarteret Långbågen nr 15 och Spännet nr 3 och det var i slutet av maj 1931.
Småstugebyrån
Byggnadsverksamheten för egnahemshusen som sattes i gång i Stockholm inrättades inom Småstudgebyrån. Småstugebyrån var ett organ som stadens förvaltning startade 1927.
Då bestämdes även de riktlinjer som skulle gälla för uppförandet av husen. Man tänkte sig att nybyggarna saknade både kapital och yrkeskunskapen för att bygga ett hus. Tanken var att byggaren skulle ställa upp med en viss egen arbetsinsats. Byggaren fick låna upp till 90 % av byggkostnaden och de resterande 10 % fick de själva satsa. Dessa 10 % behövde inte vara i kontanta pengar utan kunde istället vara byggarens egen arbetsinsats under byggandet av huset.
Med tanke på att de nya husbyggarna var ovana vid byggnadsarbete gällde det för staden och småstugebyrån att få fram byggnadsmaterial och att underlätta arbetet så pass att även den ovane kunde utföra arbetet. Byggnadsarbetet skulle förenklas och standardiseras så mycket det gick. För att underlätta materialhanteringen ville småstugebyrån att materialet skulle levereras till byggarbetsplatsen i så stora enheter som det var möjligt att hantera enkelt.
Småstugebyrån uppgift var också att hjälpa till med inköp av byggnadsmaterial. Detta, för att hålla ner priserna men också för att man räknade med att byggarna var ovana vid materialinköp. Det mesta materialet köptes in centralt och distubuterades till ett materialförråd. Där fanns förådspersonal som hjälpte byggaren till rätta med beställning av materialet.
Arkitekten som skapade alla typritningar för småstugebyråns egnahemshus hette Edvin Engström och var chef för fastighetskontorets småhusavdelning. (Det som blev småstugebyrån). Det fanns en ritningsservice på avdelningen också. Dit kunde självbyggare gå för att få en ritning på ett hus som passade till sin tomt.
Text hämtad ur Norra ängby trädgårdstadsförenings Jubileumsbok "Norra ängby -vår del av världen" text är skriven av Anna-Karin Ekholm
__________________